Brooks PureDrift

Bakgrund

Jag köpte mina Puredrift i Januari 2014. Köpet var lite av ett spontanköp, jag skulle IMG_1270egentligen bara med en kompis och hitta ett par skor till honom. Men när vi var i butiken så kunde jag inte låta bli att testa skorna. Första intrycket av skorna var att det kändes extremt lätta med en härlig passform och gott om plats för tårna. Skorna upplevdes lite som ett par ”barfota” skor, trots att de hade en något tjockare sula.

Jag har sedan jag köpte skorna använt de väldigt frekvent, längsta löpningen med de är 35km. De har använts både till orientering, långa och korta intervallpass, som tävlingskor i triathlon på Sprint distans.

Fakta om skon

Brooks Pure Drift ingår i Brooks så kallade Pure serie. Pure serien har alla gemensamt låg brooks-pure-driftvikt och en lågprofil/barfota/minimalistiskt känsla. Just Pure Drift är den lättaste av dessa.  159g på strl 42,2, mina på strl 44 väger in på 190g. Brooks erkänner också att iochmed skons låga vikt så är hållbarheten kortare än var det är på en ”traditionell” sko. Enligt Brooks själva så hävdar de att skon räcker ca 250 miles.  Priset ca 1000kr

Egna erfarenheter

Den första känslan jag får när jag sätter på mig skon, är hur den, likt en bekväm strumpa sluter sig runt foten. Tåboxen är lagom tilltagen och ger ett gott utrymme till tårna att röra sig i. Det ger en fin markkontakt och även i obanad terräng så fungerar den mycket trevligt. Tyvärr så medger inte skornas ömtåliga konstruktion ett kontinuerligt användande i terrängen, tyget i skorna går väldigt lätt sönder om man fastnar. Men om man bara har det åtanke och är beredd att köpa ett par nya tidigare så är det bara att springa på i terrängen med dem. Att beakta är att sulan är slät och vill man springa i lerig eller hal terräng så lämpar sig ett par skor med dubbar mycket bättre.

Ytterundersulan framme vid tårna har en benägenhet att få småstenar som fastnar, det skapar en viss irritation och även smärta då stenen ligger och trycker.

Då skon  endast har 3m dropp (med innersulan i) kräver den ett bra löpsteg och att man gärna är van ”framfot/Barfota/mellanfot” löpare. De gånger jag sprungit korta intervaller med dem så har de fungerat väldigt bra. Springer jag hårt 1000m eller mer upplever jag att mina vader får jobba alldeles för mycket och krampkänningar börjar närma sig.

Jag ville testa och se  hur de fungerade att tävla i, på Varberg Triathlon i somras valde jag att testa mina Pure. När jag gick från cykel till löpning så hade jag ganska omgående stora krampkänningar i vaderna och jag kunde inte alls springa på så hårt som jag velat. Jag hade använt de tidigare under Duathlon-träningar men aldrig så hårt som vid tävling.

Nu efter ca 10 månaders användning på både asfalt och i terräng så upplever jag att sulan har ”plattats” till en del. Det går fortfarande fint att springa med dem, men det där droppet på 3mm är nog som bortblåst. Har jag sprungit 250miles med dem? Ingen aning, men jag har använt dem frekvent iallafall.

Slutsats 

Jag tycker att Pure är ett par passande skor att ta fram på försäsongen när löpsteget behöver finslipas.  När man ska springa korta och snabba intervaller upp till 300m eller kanske när man ska ge sig på ett PB på hinderbanan. Vill man springa i terrängen så finns det mer lämpade och hållbara skor till detta även om Pure fungerar okej i torr terräng. Att springa med Pure är också lite av en fröjd tycker jag då de sitter så bra och dess extremt lätta vikt. Att skon är billig gör ju valet lite enklare också :)

Uppvärmning inför Varberg Tri

Uppvärmning inför Varberg Tri